JuneRydgrenArt

Det var liksom meningen att jag skulle skriva om min sommar här på bloggen. Just så som jag upplever den. Dag för dag, timme för timme, minut för ... Men så for vi iväg till den underbara ön Mallorca för en ynka vecka ... Jodå, jag tänker på miljön. Mycket, mycket tänker jag på den. Men så tänker jag också att flyget väl i jösse namn måste finnas även i fortsättningen. Och på Mallorca tänker jag. Herregud så många människor på denna vackra ö som livnär sig på turismen! Och så tänker jag att vi väl ändå inte måste återgå till nån slags byagemenskap från 1200-talet. Jag tror på utveckling, på näringslivets och samhällets omställning till en god miljö. Och så tror jag på själva livet! -Förstockad! - Å, tycker ni ... Trots den allomfattande undergångsstämningen (särskilt i Dagens Nyheter) så tror jag på livet, på det starka obetvingliga livet. På att det ska födas många nya glada barn till världen, som får växa upp, ta sig en öl och resa till Mallorca. Barn ska väl inte behö

på Kristi himmelsfärdsdag den 30 maj när jag promenerade med hundarna i skogen. Myggen jagade mig som vanligt och jag minns att jag tänkte:    Varför blir jag så glad när göken gal. Den lilla otäcka terroristen! Men det blir jag. Och jag tycker  om att höra det rena klara hoho hoho. Dagen därpå hörde jag göken gala igen. Ett par gånger bara. Sen inte mer. Men än har jag inte gett upp hoppet ... Det var så mycket jag skulle komma ihåg att skriva i dagboken den där Kristi himmelsfärdsdagen när göken gol i vår lilla skog när jag var på promenad med mina små älsklingar. Men det blev inte av och nu har jag glömt det mesta. Det är rent för sorgligt att man glömmer praktiskt taget hela sitt liv om man inte skriver upp det. Som jag gör ibland, men oftast inte. Och då blir det som det blir. Jag kommer liksom inte ihåg mitt liv. Utom några få saker, mest sånt som jag helst hade glömt för länge sen. Jag tänkte den där himmelsfärdsdagen att jag måste skriva upp allt vackert i naturen. Lil