Hjääääälp, jag hinner ingenting!
Det var liksom meningen att jag skulle skriva om min sommar här på bloggen. Just så som jag upplever den.
Dag för dag, timme för timme, minut för ...
Men så for vi iväg till den underbara ön Mallorca för en ynka vecka ...
Jodå, jag tänker på miljön.
Mycket, mycket tänker jag på den.
Men så tänker jag också att flyget väl i jösse namn måste finnas även i fortsättningen.
Och på Mallorca tänker jag. Herregud så många människor på denna vackra ö som livnär sig på turismen!
Och så tänker jag att vi väl ändå inte måste återgå till nån slags byagemenskap från 1200-talet.
Jag tror på utveckling, på näringslivets och samhällets omställning till en god miljö.
Och så tror jag på själva livet!
-Förstockad!
- Å, tycker ni ...
Trots den allomfattande undergångsstämningen (särskilt i Dagens Nyheter) så tror jag på livet, på det starka obetvingliga livet.
På att det ska födas många nya glada barn till världen, som får växa upp, ta sig en öl och resa till Mallorca. Barn ska väl inte behöva skrämmas från vettet av alla skriverier om Harmageddon och alltings förödelse och snara död. Neeej, det tycker inte jag! Du får tycka vad du vill så klart!
I alla fall ...
Efter sju dagar på den vackra ön Mallorca i Medelhavet hade mina vackra pioner alldeles vissnat ner. Som jag har längtat hela vintern efter att få se den sköna, väldoftande Sarah Bernhardt i full blom på midsommarafton. Men så var vi alltså i Soller på Mallorca och där fanns förstås inte en enda pion. Och när vi kom hem så hade Sarah redan dött.
Jag förstår inte vad meningen är med att allt ska gå så fort på sommaren! När allt går så sakta på vintern, menar jag.
För att muntra upp mig tittar jag ibland på mina mobilfoton från veckan på Mallorca. Visst finns där oerhört vackra vyer, om än inga som kan mäta sig med min förtrollande Sarah Bernhardt.
Dag för dag, timme för timme, minut för ...
Men så for vi iväg till den underbara ön Mallorca för en ynka vecka ...
Jodå, jag tänker på miljön.
Mycket, mycket tänker jag på den.
Men så tänker jag också att flyget väl i jösse namn måste finnas även i fortsättningen.
Och på Mallorca tänker jag. Herregud så många människor på denna vackra ö som livnär sig på turismen!
Och så tänker jag att vi väl ändå inte måste återgå till nån slags byagemenskap från 1200-talet.
Jag tror på utveckling, på näringslivets och samhällets omställning till en god miljö.
Och så tror jag på själva livet!
-Förstockad!
- Å, tycker ni ...
Trots den allomfattande undergångsstämningen (särskilt i Dagens Nyheter) så tror jag på livet, på det starka obetvingliga livet.
På att det ska födas många nya glada barn till världen, som får växa upp, ta sig en öl och resa till Mallorca. Barn ska väl inte behöva skrämmas från vettet av alla skriverier om Harmageddon och alltings förödelse och snara död. Neeej, det tycker inte jag! Du får tycka vad du vill så klart!
I alla fall ...
Efter sju dagar på den vackra ön Mallorca i Medelhavet hade mina vackra pioner alldeles vissnat ner. Som jag har längtat hela vintern efter att få se den sköna, väldoftande Sarah Bernhardt i full blom på midsommarafton. Men så var vi alltså i Soller på Mallorca och där fanns förstås inte en enda pion. Och när vi kom hem så hade Sarah redan dött.
Jag förstår inte vad meningen är med att allt ska gå så fort på sommaren! När allt går så sakta på vintern, menar jag.
För att muntra upp mig tittar jag ibland på mina mobilfoton från veckan på Mallorca. Visst finns där oerhört vackra vyer, om än inga som kan mäta sig med min förtrollande Sarah Bernhardt.
 |
| Hibiscusen på vår gata i Palma |
 |
En slags boggainvillea, skulle jag tro. Den blommade så grant i Valldemossa för några dagar sedan.
Valldemossa, den pittoreska byn där Chopin år 1838 vårdades för TBC och där hans älskarinna George Sand skrev den bitterljuva romanen "En vinter på Mallorca". Väl värt ett besök! |
 |
| Citronerna på vår gata i Palma |
 |
| Port de Soller |
