Hur kärreken oförhappandes blev en del av mitt liv
Den första mars i år behagade vår eminenta stadsträdgårdsmästare, tillsammans med en grävmaskin och tre, eller om det var fyra trädgårdsarbetare dyka upp som från tomma intet till "vår" kära äng, som är belägen alldeles utanför köksfönstret. Helt överraskande stod de där på den isiga ängen och pratade, gestikulerade och stegade upp, vad det nu kunde vara ...
Det fina med "vår" underbara äng är att den är en vildäng. I maj månad lyser den solgul av de ljuvligaste maskrosor, som jag visserligen har fullt sjå att hålla utanför vår trädgårdsgräns, men som ändå ger en färgprakt så fager att vi längtar efter den hela långa vintern.
"Vår" kära äng var faktiskt en överskuggande anledning till att vi köpte just detta huset, där vi snart bott i tio år. Ängen ger ljus och sol till vår lilla trädgård och utsikt, rymd och glädje i våra sinnen. Ja, jösses, så glada vi alltid har varit för denna fina vildäng utanför vårt fönster.
Men så blev det alltså 1 mars 2019 och sedan dess är det inte ett dugg roligt att titta ut genom fönstret längre. Grävmaskinen hackade sönder isen och gjorde tre fula hål i marken. Jorden som skottades upp blev tre leriga högar vid sidan om. Därefter nedsattes tre pinniga trädstackare på rad i hålen, varpå grävmaskin och hela trädgårdsmästarfaderullan troppade iväg. Till en betydligt skönare trakt, får man väl hoppas.
Nu har vi fått reda på att de tre "pinnarna" kommer att bli vackra kärrekar till sommaren och att de egentligen var ämnade att pryda en stadsplantering, men något kom i vägen, och så blev det tvunget att få "pinnarna" i marken så att rötterna inte skulle dö.
Men varför sätta ner parkträd på en vildäng? Och dessutom alldeles utanför ett villafönster?
Något foto på kärrek kan jag tyvärr inte visa, för man får inte stjäla bilder på nätet. Men jag har hört att dessa träd har höga stammar och mycket tätt grenverk som blir blodrött på hösten.
Jaha, tack, men nej tack!
Jag hoppas trots allt att stadsplanerarna kommer på bättre tankar nu när våren är på intåg och gräver upp de stackars "pinnarna" igen. Dessa parkträd är sannerligen värda ett bättre öde än att slå ut hela sin fagra sommarprakt på en vildäng i utkanten av en skog, där ingen mänska gläder sig åt dess skönhet och de endast skapar förstämning och irritation.
Om kärrekarna inte grävs upp då? Ja, då blir det att författa ärenden till kommunen! Inte så kul det heller. För någon.
Fortsättning följer 😊
Det fina med "vår" underbara äng är att den är en vildäng. I maj månad lyser den solgul av de ljuvligaste maskrosor, som jag visserligen har fullt sjå att hålla utanför vår trädgårdsgräns, men som ändå ger en färgprakt så fager att vi längtar efter den hela långa vintern.
"Vår" kära äng var faktiskt en överskuggande anledning till att vi köpte just detta huset, där vi snart bott i tio år. Ängen ger ljus och sol till vår lilla trädgård och utsikt, rymd och glädje i våra sinnen. Ja, jösses, så glada vi alltid har varit för denna fina vildäng utanför vårt fönster.
Men så blev det alltså 1 mars 2019 och sedan dess är det inte ett dugg roligt att titta ut genom fönstret längre. Grävmaskinen hackade sönder isen och gjorde tre fula hål i marken. Jorden som skottades upp blev tre leriga högar vid sidan om. Därefter nedsattes tre pinniga trädstackare på rad i hålen, varpå grävmaskin och hela trädgårdsmästarfaderullan troppade iväg. Till en betydligt skönare trakt, får man väl hoppas.
Nu har vi fått reda på att de tre "pinnarna" kommer att bli vackra kärrekar till sommaren och att de egentligen var ämnade att pryda en stadsplantering, men något kom i vägen, och så blev det tvunget att få "pinnarna" i marken så att rötterna inte skulle dö.
Men varför sätta ner parkträd på en vildäng? Och dessutom alldeles utanför ett villafönster?
Något foto på kärrek kan jag tyvärr inte visa, för man får inte stjäla bilder på nätet. Men jag har hört att dessa träd har höga stammar och mycket tätt grenverk som blir blodrött på hösten.
Jaha, tack, men nej tack!
Jag hoppas trots allt att stadsplanerarna kommer på bättre tankar nu när våren är på intåg och gräver upp de stackars "pinnarna" igen. Dessa parkträd är sannerligen värda ett bättre öde än att slå ut hela sin fagra sommarprakt på en vildäng i utkanten av en skog, där ingen mänska gläder sig åt dess skönhet och de endast skapar förstämning och irritation.
Om kärrekarna inte grävs upp då? Ja, då blir det att författa ärenden till kommunen! Inte så kul det heller. För någon.
Fortsättning följer 😊
 |
| Kärrekarna på vildängen. Foto: June Rydgren |
 |
| De 3 parkträden vid skogens rand. Foto: June Rydgren |
